Vid lunchtid på fredagen så begav jag och Clara oss mot Småland, en nästan 3 timmars biltur väntade. Jag var väldigt förväntansfull men också lite nervös. Skulle jag fortfarande ha samma känsla för stoet och skulle Clara också tycka om henne? Efter en lång resa kom vi äntligen fram. Vi körde ner till betet och till skillnad från igår så hade hon blivit av med sina dredlocks och fått en grimma på sig. 

 

Direkt såg jag att Claras blick blev sammanbiten, när vi snackade lite så sa hon att hästen var mindre än hon trodde och jag höll med. Men efter ca 30 min i hagen med mys och snack så var hon lika såld som jag. Vi båda två stod och log som fånar och talade så gott om det lilla stoet. Här hade jag redan bestämt mig, det var hon eller ingen.